Stormbarn

Alla knarkar
från regnskogens indianer
till Maria Antoinette
De sjunkar tillbaka i sina hyddor
sina soffor - och med knarkarlingvistik
och pundarens vett och etikett
sluddrar de fram "fett fett"
För nog var det något lustigt i
drottning Antoinettes biskvi
Jag är likadan, som dom fast ändå icke
jag gör samma sak, fast alltid för mycket
En joint till, en öl till
en påse med sånt som växer på koskit, sen blir jag vild
sätter mig på mattan, som blir en kosmisk pil
flyger ut i rymden, fuckad på psilocybin
Men missförstå mig rätt, jag kanske tar i
fast på ett dåligt sätt, för att känna mig fri
Om hela världen spinner omkring
så försvinner den aldrig
För jag bygger den i mitt huvud, i mitt sinne
ett ljusspel, mitt ego som ruvar på nåt där inne
En gång till, ta mig en gång till
Spränga mig själv, det är vad jag vill
för jag ljuger, fifflar, förvrider och förstör
Jag älskar destruktionen precis som en tornado bör
Sen står mina vårdare där, de frågar sig
är han bipolär
eller kanske, ja säg
schizofren?
Nej, skrattar jag
Jag bara behöver allt lite mer
än er